
Resursförsvar – ett uttryck som inte behöver vara ett fel
0
2
0

Nyligen läste jag en text som delades i en hundgrupp jag är med i, med uppmaningen att “alla borde läsa”. Det var en välskriven och engagerad text, och jag förstår att många blir berörda. Inte minst vi som varje dag jobbar med att hjälpa hundar och deras människor till bättre samspel.
Och ja – jag håller med om en del. Resursförsvar kan eskalera. Det kan bli farligt. Och absolut: ledarskap, trygghet och struktur spelar en viktig roll.
Fast att säga att bytesrätt inte hjälper, eller att resursförsvar inte är ett separat problem – det är både ofullständigt och vilseledande.
Det skaver när resursförsvar reduceras till bristande impulskontroll, eller när positiva metoder karikeras som “köttbullar löser allt”. Så enkelt är det inte. Och så ytligt är det inte.
Hunden gör inget fel – den kommunicerar
Resursförsvar är inte ett tecken på trots eller brist på respekt. Det är ett naturligt, evolutionärt beteende som finns hos alla sociala arter – människor inkluderat. Det är inte farligt i sig, fast kan bli farligt om vi ignorerar det, provocerar det eller misstolkar det.
När en hund morrar över sin mat, en leksak eller sin plats handlar det sällan om att den försöker ta över. Den försöker skapa trygghet. Det handlar sällan om dominans, det är oftare ett uttryck för osäkerhet.
Byteshandel är inte eftergivenhet – det är kommunikation
Att lära in bytesrätt är inte att “ge upp” eller “byta bort sig själv”. Det är att visa hunden att den inte behöver försvara det den har. Vi lär den: “När du släpper ifrån dig något, händer inget dåligt. Tvärtom, du får något annat.”
Det bygger tillit och det fungerar oftast väldigt bra.
Både erfarenhet och forskning stödjer detta och visar att belöningsbaserad träning, inklusive bytesövningar, minskar stress och aggressivitet. Det är en självklar del av moderna rehabiliteringsprogram för hundar med resursförsvar, som BAT och Fear Free.
Att äta i fred är en rättighet – inte ett privilegium
Vi lär barn att inte rycka godis ur händerna på varandra. Samma respekt bör gälla våra hundar.
Att låta hunden äta i fred handlar inte om att “låta den styra”. Det är att visa: Jag respekterar dig – du behöver inte försvara dig mot mig. Om en hund morrar vid matskålen är det sällan där problemet börjar. Det är ett symptom på bristande trygghet – inte ett tecken på “för lite ledarskap”.
Jag tror på ramar, ansvar och tydlighet
Självklart behövs struktur. Jag håller helt med om att trygghet inte handlar om att alltid få som någon vill, det handlar om tydlighet, förutsägbarhet och ansvar.
Fast det blir problematiskt när positiv träning förlöjligas. När det antyds att belöningsbaserade metoder leder till att hundar i förlängningen måste avlivas. Det är en hård och enligt mig, orättvis slutsats.
Vi som jobbar belöningsbaserat vet att det inte handlar om att “låta hunden göra som den vill”. Det handlar om: kontakt, konsekvens, kommunikation och att bygga en trygg relation där hunden slipper välja försvar.
Helhet är nyckeln – fast det betyder inte motsats till belöning
Jag uppskattar verkligen slutklämmen i den text jag läste. Den lyfter något viktigt: att vi måste se på helheten. Vi behöver förstå:
Beteendet – vad hunden faktiskt gör
Miljön – vad som påverkar och triggar
Individen – ras, nervtyp, erfarenheter, känslor
Det är spot-on. Fast när någon samtidigt skriver att “du ändrar inte dynamiken med en godbit”, så uppstår en motsägelse. För belöningen är en del av dynamiken. Den är en del av förändringen. Den skapar upplevelser som påverkar känslor och känslor styr beteende.
Att tro att tydlighet och belöning inte kan samexistera är en falsk motsättning. Vi behöver båda. Vi behöver ramar och relation. Tydlighet och trygghet.
Avslutningsvis
Trygghet är inte frånvaron av gränser. Trygghet är inte heller att aldrig säga nej.
Trygghet uppstår när vi är förutsägbara, inkännande och tydliga. När vi kommunicerar med vår hund och inte mot den. När vi hjälper hunden att förstå: “Jag ser dig. Du behöver inte försvara dig mot mig.”
Resursförsvar är inte ett maktspel.Det är ett försök att känna sig säker och det är vår uppgift att skapa den säkerheten.
