Hund och människa, samspelet syns även i kroppen
Vi delar promenader, rutiner och ibland en orimligt stor del av soffan. Forskning visar också att det finns samband mellan hundens och människans kroppsliga reaktioner.
Två studier har undersökt detta på olika sätt: en svensk studie om långvarig stress och en finsk studie om hjärtfrekvensvariabilitet och aktivitet. Resultaten väcker intressanta frågor om vår gemensamma vardag.
Den svenska studien: samband över längre tid
I en studie från Linköpings universitet, publicerad 2019, undersökte forskarna 58 hundar och deras kvinnliga ägare. Hundarna var border collies och shetland sheepdogs.
Forskarna analyserade kortisol i hårprover från både hundar och människor vid två tillfällen. Kortisol är ett hormon som ingår i kroppens stressystem. Hårproverna användes för att undersöka nivåer över en längre period.
Resultatet visade ett samband: högre kortisolnivåer hos ägaren hängde samman med högre nivåer hos hunden. Sambandet kunde i studien inte förklaras av hundarnas uppmätta aktivitetsnivå eller den rapporterade mängden träning.
Det är ett intressant fynd, fast det visar inte exakt hur sambandet uppstår. Studien omfattade dessutom två hundraser och enbart kvinnliga ägare, vilket begränsar hur brett resultaten kan generaliseras.
Den finska studien: vad händer när vi är tillsammans?
I studien från 2024 deltog 30 hundar med sina ägare. Analysen omfattade 29 ekipage. Hundarna tillhörde rasgrupper som avlats för samarbete med människor, exempelvis vallhundar och retrievers.
Forskarna registrerade hjärtfrekvensvariabilitet, HRV, och fysisk aktivitet under vila och olika gemensamma aktiviteter.
HRV beskriver variationen i tid mellan hjärtslagen. Det är ett mått som används för att studera det autonoma nervsystemets reglering. Det är alltså något annat än hur snabbt hjärtat slår.
Under viloperioderna såg forskarna samband mellan hundens och ägarens HRV. Aktivitetsnivåerna hängde också samman under bland annat lek.
Resultaten säger inte att hjärtana slog i samma takt eller att hund och människa upplevde exakt samma känsla. Även denna studie hade ett litet och avgränsat urval.
Vad kan vi dra för slutsatser?
Studierna ger stöd för att undersöka hund och människa tillsammans när vi vill förstå deras fysiologi och samspel. De mäter olika saker, under olika tidsperioder, och ger därför olika pusselbitar.
Samtidigt behöver vi skilja på samband och orsak. Resultaten visar inte att ägarens stress ensam orsakar hundens reaktioner. De prövar inte heller om tre djupa andetag eller en viss promenadrutin gör hunden lugn.
En hunds beteende behöver förstås utifrån fler delar än människans dagsform. Forskningen ska hjälpa oss att bli nyfikna, inte ge hundägaren ytterligare något att känna skuld över.
Mina tankar för hundvardagen
För mig blir detta en påminnelse om att ge båda individerna plats när vi försöker förstå en situation.
Vi tittar på hundens beteende, förutsättningar och behov. Samtidigt kan vi fundera på våra egna vanor. Har vi bråttom? Vilka förväntningar har vi? Finns det utrymme att anpassa planen när något blir svårt?
Det går att börja enkelt. Välj en vanlig promenad och fundera efteråt:
När verkade ni båda ha gott om utrymme och tid?
När förändrades hundens tempo, kroppshållning eller uppmärksamhet?
Vad gjorde du då, och vad hände därefter?
Det här är ett sätt att observera er vardag, inte ett test av studiernas resultat. Du behöver heller inte hitta en förklaring till allt på en gång.
Ibland räcker en liten upptäckt för att nästa promenad ska få lite andra förutsättningar.
Källor
Sundman, A-S. med flera (2019). Long-term stress levels are synchronized in dogs and their owners. Scientific Reports, 9, 7391.Läs originalstudien
Koskela, A. med flera (2024). Behavioral and emotional co-modulation during dog–owner interaction measured by heart rate variability and activity. Scientific Reports, 14, 25201.Läs originalstudien
Kommentarer